Jag har ingen aning om det finns en challenge redan med samma namn, men jag började tänka på detta igår. Det går alltså ut på att man tar sin lilla bucket/before-i-die-lista - eller stora, den växer väll med tiden antar jag - och försöker med sitt allra bästa att varje dag pricka av en punkt.
Egentligen har jag inte en riktig lista än, jag har tre utspridda.
Den första gjorde jag på skoj, bara för kul, och den andra är bara massor av bilder som jag har laddat ned. Och den sista är saker som jag verkligen vill göra just nu, här är den:

Sedan finns det en del punkter i min header också, som till exempel att träffa Lana Del Rey, jag älskar verkligen henne.
Hennes personlighet, hennes sånger. Hon är så underbar.
Och när hom sjunger live, åååååh.
Men tillbaka.

Detta är bara några av mina punkter,
någon gång ska ni få veta alla, men inte nu.
Det här är början på min resa, och jag delar den med er.
Klyschigt, men men. YOLO//bananen

Som sagt är jag verkligen fixerad vid att leva livet, det är så många som slösar bort det. En del vågar inte göra vad de vill, en del är så deprimerade att de skär sig, många tar livet av sig. Och andra lever så onyttigt att de en dag inte kan resa sig ur sängen. Egentligen vet jag inte så mycket om det här, jag är ju bara tretton - men det är fler och fler som slutar på dessa sätt och jag vill inte vara en av dem. Jag sitter här med ett tomt rör pringles och försöker intala mig att jag vågar leva som jag vill, skriver before-i-die listor och tror verkligen att det ska bli enkelt att göra allt det här, uppfylla mina drömmar.
Punkt 1: vara mig själv.
Men det är verkligen jättesvårt, att säga vad man vill, göra vad man vill.
Iallafall för mig.
Jag är inte populär, jag har inte många vänner och skulle jag bete mig som mig själv - som jag vill vara, då skulle de flesta förmodligen inte tycka om mig alls. Jag vill skratta högt, hoppa runt av förväntan, och ha på mig de där verkligen jättesnygga skorna som alla andra tycker är skitfula.
Egentligen skulle jag nog ha tyckt det var roligare att vara totalt galen även om alla hatade mig. Det gäller att leva, tänka på vad man vill minnas som 90 år, kanske 100.
Punkt 2: åka iväg med en kille på motorcykel.
Jag bor i en liten by där alla känner alla, och alla som kör motorcykel är säkerligen 50+. Easy peasy, eller?
Men det är meningen att det ska vara svårt, man måste uppoffra något för att uppnå sina drömmar. Och det är då man verkligen kan njuta av det.
Ja, det var allt för nu, så jepp. YOLO//bananen